Antal sidvisningar senaste 30 dagarna

måndag 21 september 2009

FÖRSVARSDEBATT SOM STAMPAR

090714

Under Almedalsveckan på Gotland hade jag nöjet att besöka Säkerhetspolitiskt sommartorg, paraplybegreppet för tolv organisationer som tillsammans skapar en försvars- och säkerhetspolitisk arena i sommarfagra Visby. Efter bara två säsonger känns skapelsen etablerad, efterlängtad och – självklar.

Den sista dagen innehöll ett seminarium med brett anslag. Rubriken var ”Korten på det försvarspolitiska bordet”. Försvarsminister Sten Tolgfors inledde med en grundlig, men hastig, genomgång av målbilden för ett militärt försvar i stark förändring. Efter honom opponerade sig hela den rödgröna oppositionen, i lite olika tonarter, men det var uppenbart att försvarsministerns stolthet över den nya Försvarsmaktens höga beredskap inte hade sin motsvarighet bland socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister. De tycktes helt enkelt inte se några säkerhetspolitiska motiv till att skruva upp tillgängligheten till uppemot 50 000 soldater och sjömän insatsklara på cirka en vecka.

Det var rätt beklämmande att åse den starka splittringen i svensk försvarspolitik. Trots eniga försvarsberedningsrapporter framstår divergenserna om vad vi ska ha det militära försvaret till större än på många år. Och när de två största partierna träter så våldsamt om försvarspolitiken kan en sak sägas tämligen säkert: det är inte möjligt att uppnå en folkförankring om försvaret, vare sig det vi har i dag eller det som ska vara fit for fight 2014.

En tanke slog mig under det säkerhetspolitiska grälet i Björkanderska magasinet i Visby. Kan det vara så att de politiska partierna är kraftigt oeniga om själva omvärldsbilden? Om den strategiska dynamiken i vårt närområde, om Rysslands förmågor framöver, om graden av osäkerhet kring en möjlig utveckling i hela norra Europa?

Jag ville ställa den frågan till de närvarande politikerna, men tyvärr fanns det inte plats för mer än tre inlägg från auditoriet så min fråga hänger inte ens i luften. Seminariet berörde över huvud taget situationen runt om vårt land bara bisatsmässigt, om ens det.

Om det är så att partierna i riksdagen har en betydande oenighet om vårt omvärldsläge – då borde försvarsdiskussionen handla om det. Trätor om helikopterversioner, upphandlingar av stridsfordon och storleken på stående förband i alla ära – men om resonemangen inte grundas på den verklighet som vi lever i, då blir de inte bara irrelevanta. Hela försvarsdebatten blir också obegriplig för större delen av svenska folket.

2 kommentarer:

Anonym sa...

...och än mer obegriplig blir den när man i försvarsdebatten blandar in industripolitik, arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Det är fullständigt omöjligt för en vanlig svensk medborgare att förstå att den enda anledningen till att Försvarsmakten har beställt c:a 200 JAS Gripen är industripolitik. Flygplan som ingen vill köpa, som inte får användas i internationella insatser och inte ens behövs för försvaret av svenskt territorium utan tillverkas och levereras raka vägen in i förrådet. Det har absolut ingenting med försvarspolitik att göra eller den säkerhetspolitiska situationen i vår omvärld att göra. Att man dessutom beställer uppgraderad version den sk Super JASen ter sig än mer obegripligt. Håller absolut med om att de svenska mediernas bevakning av Försvarsmakten är undermålig och i vissa fall direkt felaktig. Hoppas på en bättring....

Anonym sa...

FÖRSVARSDEBATTEN TAR FART !.

En Kristens tankar om Svenska Försvaret och Svensk säkerhetspolitik.
Sverige före – under – efter 3e Världskriget.
Läs kommentarerna i länken och begrunda -

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000012&conference=10400000000000023&posting=19500000005921046

Vidare –

Sverige har en väl utvecklad Militär teknologi Världsledande på
vissa områden.
Så det är självklart att det är här vi skall lägga våra ansträngningar.

Den så kallade Ökenstormen visade med önskvärd tydlighet att är man Militärtekniskt Överlägsen så får man inga förluster.

Varför skall vi satsa på förluster eller förlora ?.

Ska vi inte satsa allt på att Vinna ?.

Om inte vi Vinner varje Slag och Varje gång,
så är det inte bara en katastrof för oss själva,
utan för hela världen.

Nej det måste vara en Svensk kvalitativ Krigsmakt med bästa möjliga kvalitet,
både Materiellt och Personligt.

En professionell elit alla kategorier,
och den behöver inte vara stor,
kanske 30-35.000 man i de stridande enheterna på marken,
utrustade med den bästa utrustning som går att få för Pengar,
en Professionell Krigsmakt som inte ens en Supermakt kan kvalitativt överglänsa.

Ty om min önskan ovan att Skandinaviens länder kommer överens om ett Samgående,
så måste Sveriges Krigsmakt vara utformad så att vi kan med den försvara hela Skandinavien mot ett så kallat,
Strategiskt Överfall.

Det betyder att Hela Framtida Svenska Krigsmakten Måste vara Väldigt Operativt Rörlig/Mekaniserad,
och med ett dygns varsel skall i sin helhet kunna stoppa ett sådant Överfall var som helst i Skandinavien.

Vi har både Resurser och Teknologiskt Kapacitet till något dylikt
frågan är om vi Också har Viljan hos Politikerna.

DET STRATEGISKA ÖVERFALLET !.

Om vi som jag skisserat ovan kan få Skandinavien och Norden enat,
så har vi en Mycket stark Militär och Strategisk position,
med ett större Strategiskt djup om vi skulle misslyckas att,
Möta – Hejda och – Slå tillbaka,
ett så kallat Strategiskt överfall.

Vi kan då begära hjälp av den Andra Sidan,
och den enda hjälp vi behöver är då av Flyg,
som går mycket fort att föra fram.

Dock är det ju tvivelaktigt om någondera sidan ovan har större resurser att sätta in mot oss i denna Globala konflikt.

Det enda Realistiska Militära hot som jag då kan tänka mig är att,
man i ett initialskede och början av konflikten,
försöker att föra fram sina positioner i ett så kallat Strategiskt Överfall.

Ett sådant strategiskt Överfall sker då¨med Fiendens Bästa Stående Kvalitativa Militära Enheter,
och det är dessa Enheter vi måste rusta oss för att möta.

Klara vi att Möta – Hejda – Och slå dem,
så lär inte några andra av fiendens Trupper komma hit Heller.

Det kan aldrig bli fråga om Massarmeer vällande in över Finska Gränsen ifrån Öster,
ty sådana resurser har inte Ryssland då deras huvudfront blir i Centraleuropa.
Inte heller tror jag Ryssland tillåter Kina att sända Kinesisk trupp genom Ryssland,
det vore slutet för Rysk självständighet,
och Ryssland ställer sig nog bara på Östsidan av tvång för att inte bli första offret,
fastän de är på förlorande sidan så överlever Ryssland som Nation,
i Krig mot Kina inte.

Inte heller från Väst kan Ockupations och Invasionstrupper promenera över Atlanten och Nordsjön,
och från Tyskland inte heller då de har Östgränsen med Ryssland att tänka på.

Ett Enat och Neutralt Skandinavien,
har således en Mycket stor chans att klara sig igenom konflikten,
ja och i Krigets slutskede kunna bli Tungan på Vågen som avgör utgången.

”JAG VET ATT DU ÄR OCH BLIVER VAD DU VAR,
NÄR ÄRAT DITT NÄMN FLÖG ÖVER JORDEN ” !!!.

Arne Strand.