Antal sidvisningar senaste 30 dagarna

söndag 25 april 2010

FINMEDIERNAS WALKOVER ÖPPNAR FÖR KVÄLLSTIDNINGARNAS ÖVERTRAMP

Prinsessan Madeleines bröllop är inställt eller uppskjutet därför att hennes relation skakas av en kris. Det finns uppgifter om att hennes fästman för omkring ett år sedan hade ett olämpligt umgänge med en norsk kvinna, som nu har trätt fram i en norsk tidning.
Hovet vill inte kommentera uppgifterna, men hävdar att Madeleine och Jonas Bergström fortfarande är ett par. Paret har dock inte synts tillsammans i offentliga sammanhang sedan Nobelbanketten i december.


Ovanstående nyhetstext kunde ni inte läsa på Svt Text eller höra i Ekot i onsdags, när båda kvällstidningarna trumpetade ut att norska Tora, 21 sa sig ha haft en amorös natt i Åre med prinsessan Madeleines partner Jonas. Nej, de redaktioner som ser sig som seriösa tyckte att pressetiken bjöd att de inte sa flaska om prinsessans skakiga relation.

Deras tystnad kanske många känner sympati för, men samma medieföretag spred glatt otrohetsstoryn så att säga "på köpet" när de i morgonsoffer eller magasinsprogram bjöd in PR-experter och hovreportrar för att diskutera hur det går när andra medier håller på så här och sprider privat information om en medlem i kungafamiljen. Skenheligt och principlöst, om ni frågar mig.

I dag har jag medverkat i en pressetisk diskussion som sänds i kväll i Svt Agenda. Jag samtalar med Aftonbladets chefredaktör och med förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius. Aftonbladet är den tidning som har skrivit näst mest om Madeleines kärlekskris och om anklagelserna mot Jonas Bergström om att ha varit alltför intim med en annan kvinna.

Eftersom diskussionstiden i Agenda är begränsad så hann jag bara uttrycka en del av min syn på mediernas publiceringar. För den som är intresserad redogör jag här för min principiella inställning till de pressetiska avvägningar som "Jonasgate" utgör exempel på.

Ett visst allmänintresse
Ja, det finns ett visst allmänintresse när en prinsessas relation är skakig, eftersom hon har en plats i tronföljden och eftersom ett höst- eller vinterbröllop var utlyst. De kungligas privatliv är svårt att avskilja från deras officiella roll. Så allmänintresse finns.

Men det var inte så stort eller starkt så att det var motiverat med det våldsamma intrång i privatlivet som onsdagens kvällstidningar gjorde på det ena uppslaget efter det andra.

En balanskonst, både gasa och bromsa
Pressetik är en balanskonst. Meningen med de etiska reglerna är att balansera mellan två värden som står emot varandra: vikten av att informera allmänheten om händelser och skeenden av vikt (det är det som är allmänintresset), men också behovet att skydda människor från att skadas av publicitet. Medierna har alltså en skyldighet att gasa och bromsa samtidigt. Avvägningen är givetvis subjektiv, men den är därför inte alldeles godtycklig. Och den skall göras, det är det som är pressetik i praktiken.

En kunglig förlovning är per definition en offentlig sak, den kungörs alltid på en presskonferens och den måste godkännas av regeringen om det gäller en person som är nämnd i successionen. Så om en kunglig förlovning är på väg att hävas så finns det ett allmänintresse. Ett VISST allmänintresse.

Pressetik ska inte vara digitalt. Tyvärr agerar många medier som om det vore allt eller inget.

Seriösa lämnade walkover
Ett annat problem är att respekterade, seriösa redaktioner har lämnat walkover. I och med att DN, Ekot, Rapport m fl var helt tysta på nyhetsplats fram till i lördags så lämnade de fältet fritt för Expressen, Aftonbladet och Svensk Damtidning att sätta gränsen, och det fanns inga goda exempel på hur en balanserad och återhållen rapportering om den havererade kungliga förlovningen skulle kunna se ut.

Från noll till smaklöst
Men kvällstidningarna accelererade tidigt efter att norska Se og Hör hade tryckt norska Toras kiss and tell-historia (Svensk Damtidning på nätet var allra först, vilket inte är något att yvas över när det handlar om dålig pressetik.) Från noll till smaklöst på 24 timmar.

Både Expressen och Aftonbladet har gjort kraftiga övertramp, menar jag. Dels har det nog funnits en hel del felaktiga uppgifter, men oavsett det är omfattningen och intrången i privatlivet - både i text och bild - av den magnituden att det självklart innebär mycket stora publicitetsskador. Jag bedömer att de kommer att fällas i Pressens Opinionsnämnd, men det hjälper föga prinsessan Madeleine och Jonas Bergström.

Politiska krav på lagstiftning
Jag fruktar att vi snart får höra politiska krav på att skärpa lagstiftning och straffsatser för mediers kränkningar av privatlivet. Det är lätt att motivera, eftersom mediernas självsanering uppenbarligen inte fungerar. Det är en förlust för yttrandefriheten, men medierna har med öppna ögon drivit fram utvecklingen.

Här är de för Madeleines förlovningsbrytning mest relevanta paragraferna i de etiska reglerna för press, radio och TV
:

Press, TV och radio skall... ”kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet”...

Respektera den personliga integriteten.
Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Var varsam med bilder.
Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.

Ge korrekta nyheter
Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats.
Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.


Hela dokumentet med de etiska spelreglerna finner du här på PO:s hemsida.

Inga kommentarer: