Antal sidvisningar senaste 30 dagarna

söndag 23 maj 2010

DET ÄR INTE VILKS' YTTRANDEFRIHET SOM JAG VÄRNAR

Debatten efter överfallet på Lars Vilks är yvig. I dag publicerar både Jan Guillou och Johanne Hildebrandt kolumner om efterspelet till dramat på Uppsala universitet, och huvudfrågan kokar ner till hur vi ser på den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Ingen klok debattör ifrågasätter värdet av en långt gående yttrandefrihet, men många slirar på greppet i just Vilks-fallet eftersom de ogillar hans budskap och syften. Men det är ju den sammanblandningen som är fatal.
Det är ingen svårighet att passionerat försvara yttrandefriheten när någon åsiktsmässig bundsförvant har utsatts för hot eller misshandel. Men när någon vars åsikter vi ogillar, eller ställer oss frågande till, har tystats - det är som vårt engagemang för yttrandefriheten får sitt elddop.

Det är alltså inte Lars Vilks' yttrandefrihet som jag vurmar extra för, utan allas vår yttrandefrihet. Hur dumt jag än uttrycker mig på en scen ska jag inte få attackeras av en blodtörstig mobb. Om det finns grader i detta så har vi ju snabbt relativiserat yttrandefriheten.

Det finns klara poänger i Jan Guillous kolumn i dag. Visst hade Lars Vilks kunnat utmana andra grupper i samhället än muslimerna. Jag får också dålig smak i munnen av Vilks' uttalanden om att det är för många muslimer i Sverige. Men om kritiken mot Vilks' yttranden blir huvudbudskapet i en debatt om hur vi ska svara när yttrandefriheten kränks, då har vi medverkat till att ytterligare devalvera denna frihet som många medborgare har offrat livet för.

Jag har en stark känsla av att många i Sverige inte förmår uppskatta yttrandefriheten, eftersom de inte upplevt något annat. Lars Vilks behöver inte utnämnas till hjälte för att vi älskar och värderar yttrandefriheten.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har jag inte läst denna Jan Guillous kolumn (du länkar inte dit...) men om det är som du antyder, att han inte riktigt gör skillnad på form och innehåll i yttrandefriheten är det högst förvånande för att komma från just honom. Guillou är väl en av dem i detta land som bäst borde veta att värdera denna frihet, som själv fått plikta för den?

Jag håller med dig, Staffan, om att det blir väl billigt att värna dens frihet som står på den egna "sidan", puddingens profet är att slåss för sina fienders rättigheter! Och där verkar påtagligt många muslimer snava på skägget liksom deras tillskyndare. (För att nu spinna vidare på det aktuella exemplet, det är ingen direkt brist på andra man kunde peka ut.)

Hildebrands åsikter kan jag av samma skäl ännu mindre kommentera.

En Roland

Staffan Dopping sa...

Hej, nu har jag länkat till både Jan Guillous och Johanne Hildebrandts kolumner (tack för påpekandet). Lars Vilks är inte någon hjälte, men hans yttrandefrihet ska inte behandlas annorlunda än om han hade varit en hjälte.
Jag noterar att flera av dem som har en annan syn än jag själv påstår att Lars Vilks yttrandefrihet över huvud taget inte varit hotad, eftersom han anfölls av "knäppgökar" och att de våldsamma togs om hand av polis.