Antal sidvisningar senaste 30 dagarna

tisdag 25 maj 2010

LÄNGE LEVE TALESMÄNNEN! (återpublicering)

Bevare oss från dessa talespersoner, skrev jag i ett inlägg i Göteborgs-Posten i december 2008. Sedan dess har farsoten förvärrats, och det finns knappt en reporter eller programledare i radio eller TV som törs använda ordet talesman av rädsla för att stöta sig med dem som kräver rättning i språkleden. Om ett ord var könsneutralt 1970 så kan det rimligen nyttjas på samma sätt nu. Gör inte talesman till ett strängt maskulint ord, vädjar jag i denna text. Den har tidigare inte varit publicerad på min blogg, så jag erbjuder den här för eventuellt nytillkomna läsare!

2008-12-12
När jag var barn var det noga att skilja mellan lärare och lärarinna. På 60-talet kunde inte en kvinna vara skådespelare. Och ingen sjuksköterska var man. Det fanns en tydlig koppling mellan yrkesbeteckning och kön, helt i strid med de jämställdhetssträvanden som har sådant tydligt företräde i dag.

Det där känns fånigt och avlägset i dag, tänker du kanske. Inte riktigt. Missriktad välvilja från medier och debattörer gör att vi är på väg ner i diket igen.

Sedan några år uppträder en ansenlig del av journalistkåren och andra mediearbetare som om ordet talesman skulle vara oanvändbart om befattningen innehas av en kvinna. I radionyheter och på tevenamnskyltar liksom i pressen i övrigt överöses vi av taleskvinnor och talespersoner. Två helt nya yrken har uppfunnits, som varken fanns eller behövdes för tio-femton år sedan.

Oönskad återgång
Detta har enligt min mening inneburit en oönskad återgång till gamla tiders könskopplade yrkesbeteckningar. Ordvalet följer nu inte av uppgiften eller kompetensen utan av innehavarens kön. Om det handlar om jourbefattningar, som presstalesmän för polisen eller andra offentliga huvudmän (sorry!) växlar ordet dessutom trots att uppgiften är densamma.

Då måste man fråga sig: är rollbegreppet talesman oanvändbart för kvinnor? Nej, jag anser inte det (inte än, är jag dessvärre föranledd att säga).
Den som har motsatt uppfattning uppmanas härmed att argumentera så att det blir begripligt för alla, inklusive mig. Är det för att ordledet man ingår? Detta är enligt min mening inte relevant. Talesman har aldrig varit ett yrke reserverat för män. Målsman skulle skriva under vissa skoldokument när jag var liten, och det var självklart att det dög med vem som helst av föräldrarna.

Kan en kvinna i Sverige inte vara polisman eller ombudsman? Kan hon vara gärningsman? Mytoman?
Är marinens alla sjömän av mankön? Heter det herr talkvinna eller fru talman i Sveriges riksdag?

Talesman är könsneutralt, precis som talman. Även om rådande trend riskerar att förstöra den neutrala innebörden.


Begreppet talesperson är förvisso också könsneutralt, men vad är vinsten med att införa dessa nya begrepp? Ingen, anser jag. Däremot har deras tillkomst ett pris, eftersom könet nu blir en nödvändig förutsättning för att en individ ska kunna besätta vissa tjänster. Och det är ju just den typen av låsningar som vi vill komma bort från!

Språkligt virus
Det finns ännu en baksida av detta språkliga virus. Det skapar en förstärkt fokus på vilket av två kön som stämmer in på en person. På senare år har allt fler vaknat upp för att det finns människor som antingen har en osäker könstillhörighet (det som förr kallades hermafroditer) eller som av självvalda identitetsskäl vill slippa definieras som kvinna eller man - så kallade transpersoner. De är inte så förtvivlat många, men det handlar i alla fall om hundratals människor i Sverige. Kanske ett par tusen till och med. De åser sannolikt pågående språktrend med undrande ögon. Om en polis inte kan skriva ordet gärningsman i rapporten utan att först ha könstestat den misstänkta brottslingen har en ny typ av sexism tagit ett starkt grepp över standardspråket.

Att en kvinna kan vara brandman och en man kan vara sjuksköterska (och att en transperson kan vara god man) är en sund utveckling som bejakar varje människas rätt att slippa pressas in i förutbestämda könsstereotyper. Den ängsliga taleskvinnotrenden saboterar denna modernisering. Och indirekt är det samma sak med talespersonsraseriet.

Om ett ord var könsneutralt 1970 så kan det rimligen nyttjas på samma sätt 2008. Alltså: gör inte talesman till ett strängt maskulint ord! Du tror att du är progressiv men du spelar omedvetet för motståndarlaget.
Länge leve talesmännen!


Staffan Dopping,
nyligen avgången informationsdirektör vid Försvarsmakten,
blivande kommunikationskonsult
Copyright © 1995 - 2009 Göteborgs-Posten

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för pepåkandet. Jag tänker hörsamma din maning. Oj...

En Roland

Anonym sa...

Håller med dig i princip men jag tycker du raljerar lite onödigt hårt. Det är faktiskt inte riktigt så enkelt som att "om nåt funkade 1970 så funkar det nu". Det finns en grupp på Facebook som heter "Det heter negerboll".
Men visst språket lever, och det ska det så klart göra.

Maria sa...

Det råder stor förvirring i dagens Sverige, även bland journalister, om maskulin- och femininform av yrken och nationaliteter. Det kan möjligen har att göra med de feministiska strömningarna under senare årtionden. Men vem gläds av höra Malena Ernman omtalas som operasångare eller Margaretha Krook som skådespelare? Sportjournalisterna brukar dock glädjande nog upprätthålla femininformerna. Det tjusar språkörat att höra om höjdhopperskor och skidåkerskor.

Staffan Dopping sa...

Tack för dina synpunkter! Var och en får vara kommentator här, om det sker på att respektfullt sätt. Eller vill du bli kallad kommentatorska?

Maria sa...

Nja, jag har naturligtvis urskillning och tycker att det är bra med vissa könsneutrala yrkesbeteckningar. Lärare, doktor osv. även för kvinnor (till skillnad från tyskan som går i motsatt riktning och sätter femininändelsen -in på alla yrken). Talesman/taleskvinna/talesperson har jag faktiskt inte funderat över tidigare, men om man ska gå efter ordboken så räcker det fullt ut med talesman: "person särskilt utsedd att företräda ngn i viss fråga; förespråkare; person som vidarebefordrar meddelanden". Däremot tycker jag att det kan vara intressant att använda ordet gärningskvinna, när det är fråga om en kvinnlig förövare.

Det här är intressanta frågor som varit och är ämne för fler än en avhandlingar, dock inte av mig. Jag är professionell språkbearbetare men inte professionell språkteoretiker, så jag ger bara uttryck för vissa reflektioner här. T.ex. är det anmärkningsvärt att det i en svensk tidningstext kan stå att "han har gift sig med en iranier" när det är uppenbart att det är fråga om en kvinna som han har gift sig med eller att en svensk kvinna säger att hon är smålänning.

Samantha sa...

Huvudsaken är att vi förstår varandra, men språket förändras hela tiden. Vänd på saken och tala om varför det är så viktigt att få säga talman. Skidåkare och andra ord är neutrala i sig och det är väl ingen som ropar på att de ska delas upp i åkare och åkerska mm.

Men finns ordet man med i en benämning av en funktion/position/roll kan väl även män förstå att det är svårare att känna sig som en riktig sådan som kvinna. Tidigare användes riksdagsman också, men det verkar inte ha varit någon större kris att de flesta för det mesta nu säger riksdagsledamot. Eller är det? Var är protesterna?