Antal sidvisningar senaste 30 dagarna

tisdag 24 augusti 2010

DET VAR INTE NAMNGIVNINGEN SOM VAR FEL

Jag har gjort ytterligare ett par kommentarer på Assange-debatten som sker på Mymlans blogg. I min senast kommentar understryker jag en aspekt på pressetik som mycket få tycks acceptera eller ens vara medvetna om. Ibland är nämligen den rimligaste slutsatsen av en pressetisk bedömning att inte skriva alls i tidningen/mediet.

Så här lyder min senaste kommentar:

Flera av de debattörer som försvarar Expressens och andra mediers första publicering i lördags har argumenterat emot tanken på att inte namnge Julian Assange. För egen del har jag inte vid något tillfälle fokuserat min kritik på namngivningen, utan på publiceringen över huvud taget.

Behovet av att skydda människor emot alltför mycket lidande (kan gälla både brottslingar och brottsoffer) innebär ibland att det blir omöjligt att skriva en vettig berättelse utan att ange vilka personer det gäller. Om det inte finns tillräckligt starka skäl för att ändå publicera så återstår alternativet att inte skriva alls (alltså i det skede som rådde natten till i lördags, när det förelåg ett anhållningsbeslut som byggde på ytterst rudimentär information).

Det syns knappast i debatten att pressetiskt ansvar ibland innebär just att inte publicera någonting. Detta vill jag gärna ha till protokollet.

2 kommentarer:

mymlan sa...

Och jag kommenterar här precis som jag svarade i in egen blogg - jag tror inte vi är så oense i grunden.

Just aspekten att det finns saker som redaktioner väljer att inte publicera av just etiska skäl brukar jag påminna om så fort tillfälle ges.
Det väljs bort, det gör det.
Oftare än många verkar tro.

Staffan Dopping sa...

@mymlan Ja, men jag har intrycket att besluten som fattas är inkonsistenta. Anna Lindhs misstänkte mördare var anonym ända till häktning och ännu längre, medan Assange och våldtäktsmisstankarna publicerades direkt. Mygg och kameler...

Jag delar iofs uppfattningen att det inte existerar rätt och fel i pressetisk hantering, men jag vill se besluten motiveras i begripliga och verklighetsanknutna resonemang om allmänintresse kontra publicitetsskada.