Antal sidvisningar senaste 30 dagarna

söndag 10 april 2011

Menar vi samma sak med ordet politik?

I dagarna presenterar statsvetarna och mina samtalspartner på Twitter Ulf Bjereld och Marie Demker sin bok ”Den nödvändiga politiken” och jag är på plats på torsdag när den diskuteras vid ett seminarium i ABF-huset. De fäster uppmärksamheten på något som jag tycker är ytterst viktigt, nämligen förutsättningarna för alla medborgare att vara med och forma sina liv. Jag är gärna med i denna debatt.

I artikeln som publiceras i dag på DN Debatt får KD-ledaren Göran Hägglund och hans egenutropade roll som politikens ”gränspolis” företräda synen att mindre beslutsmakt ska finnas hos politikerna. Jag ifrågasätter inte att det finns verkliga och betydelsefulla ideologiska skillnader mellan Bjereld/Demker och Hägglund, men rent allmänt tror jag att vi ofta talar förbi varandra när vi strider om politikens räckvidd. Ordet politik är lite grann som rättvisa, det vill säga det har uppenbara likheter med den välkända bofinken.

Ulf Bjereld och Marie Demker vill ingjuta nytt liv i en gemensam medborgerlig offentlighet - ett ”möte mellan politikens institutioner och det politiska livets uttrycksformer på gräsrotsnivå”. Den önskan kan jag helhjärtat dela. I så måtto vill jag också förstärka politiken om bättre kommunikation mellan medborgare och politikens institutioner innebär det.

Men mycket av författarnas resonemang tycks handla om VAD som ska få bestämmas på politisk nivå. Jag uppfattar att de tycker att Göran Hägglunds resonemang bara kan vara relevanta i ett samhälle där jämlikhet och jämställdhet nått mycket längre än i dag. De lägger sedan ut texten om ekonomisk ojämlikhet, om könsmaktsordning, den traditionella kärnfamiljen och tendensen att låta diskussionen bortse från missbrukare, sjuka och marginaliserade människor.
De skriver vidare i debattartikeln om att det kitt som håller samman ett samhälle håller på att luckras upp av ”individualiseringens negativa sidor”. Jag är inte säker på att jag förstår rätt, men för egen del tror jag att det svenska samhället vilar på en ytterst tunn eller svag värdegrund. Det finns alltför få ”så här bör det gå till när vi människor handlar”-principer som har en stark ställning i hela befolkningen. Om det är sådant som Ulf och Marie menar med individualiseringens negativa sidor så håller jag med.

Politik är enligt en klassisk definition som Bjereld/Demker citerar ”den auktoritativa fördelningen av resurser i ett samhälle”. Den är nog klassisk bland många statsvetare.

Men jag undrar om inte Wikipedias definition omfattas av betydligt fler. ”Politik är en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut, ofta vad gäller hur en stats offentliga makt ska fördelas och utövas.”

Och det är väl just detta med vad som inryms i ”offentlig makt” som det råder olika uppfattningar om. Eller kanske först och främst olika önskemål om. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit i diskussioner, både med journalister och politiker, där någon har slagit fast att ”all makt i Sverige utgår från folket”. Vilket då ofta har använts som argument för att det som beslutas i ett politiskt organ per definition är sunt och gott och i enlighet med vår konstitution.

Men så står det inte i vår regeringsform. Det står att all OFFENTLIG makt i Sverige utgår från folket. Det är inte riktigt samma sak som all makt över huvud taget. I dessa felcitat avslöjas, enligt min mening, glidningar i synen på vad som är politikens arena och vad som faller utanför.

Detta gör diskussionen om politikens inflytande och ställning i dag oerhört viktig. Därför ser jag fram emot en intensifierad diskussion när ”Den nödvändiga politiken” har nått bokhandelsdiskarna, politikerna, grindvakterna i det medieindustriella komplexet - och oss medborgare.

3 kommentarer:

Rupert sa...

Just så. Gränsen mellan privat och offentligt måste upp till ordentlig diskussion. Och därmed också vad som är privat och vad som är offentligt.

Det nuvarande förhållandena där makt över den samhälleliga produktionen i huvudsak definieras som en privat angelägenhet bör vi ändra på.

Det att ekonomisk makt är något som medborgarna inte har ett piss att säga till om (nåja, sk. "konsumentmakt" men det är ju smulor) är så jävla onödigt i dag, till skillnad mot för säg hundrafemtio år sedan då fritid och kunskap inte direkt fanns tillgängligt i överflöd (vilket det nästan gör i dag, även detta inte alls prioriteras.

Nils Dacke sa...

Den representativa demokratin som är det system vi har, har nått vägs ände då legitimiteten av systemet bygger på att de vi väljer kan fatta klokare beslut än vi själva. Detta gällde för 100 år sedan när samhället var hirarkiskt organiserat men inte idag med informationsteknologin och en mycket mer välutbildad befolkning. symptonen på förfallet ser vi i form av vikande medlemsantal i de politiska partierna men de har fortfarande makten och ingen har släppt makt frivilligt i historien så frågan är om det går denna gång eller om vi måste ut på gatorna och ta den?

Staffan Dopping sa...

Tack för kommentarer. Själv tror jag inte att det är på gatorna som vi bäst gör vår röst hörd, utan i den allmänna debatten. Den är ju inte alls begränsad av de politiska partierna, och jag tror att partifolket börjar förstå det.
Öppen och icke-anonym samhällsdebatt är det bästa vi har i vår demokrati.